7.04.2015

HOLY SMOKE







de behöver nog inte mycket introduktion, - & definitivt ingen reklam.
jag vill bara visa några av fotografierna jag tog en gång
på holy smoke bbq för att det de gör är så bra.

det måste ha varit en sommardag för två år sedan, när jag återigen gått
den där promenaden på några magiska minuter, den som var allt som krävdes då
för att jag skulle nå mina tryckare för signering av fine art tryck.
den lilla trädkantade vägen var uppkörd av traktorer, inklämd mellan fälten.
jag gick i sandaler, över jord som stelnat av solen.
mellan kompakt, matt och sprucken bränd ockra,
skimrande bitar av porös elefantgrå skiffer och vita fjärilar,
som flög runt mig hela vägen, satte jag ner fötterna i det dammigt varma.
och jag skrev här sedan att det känns. det k ä n n s. 

den gången berättade johan om texas. att de skulle åka och
titta på lite smokers och äta en jäkla massa kött. 
känner man johan så vet man att där kommer inte den historien sluta.
och så kommer det sig att det nu finns, vad som nästan känns som en bit av texas,
inpetat uppe bland ringlande småvägar, skog & fält, i skånska bräcke. 








har man någon gång i livet gett sig på ett sådant projekt, jagat efter en så stor dröm,
då vet man att det inte är gjort i en handvändning. eller som johan själv beskriver
with the stubbornness of a fool and tons of patience from my family started
my passionate hunt. i searched for the right cuts of meat,
the right smokers and construction details, spending countless miles
on dirt tracks between various bbq shacks in texas.

hans anna, som också syns här på bilderna, är en de finaste människor jag vet.
jag kan se henne framför mig där i den glödande kvällssolen,
då holy smoke var alldeles nytt och jag skulle försöka fånga lite av andan.
vi drack kaffe i julivärmen och johan pratade om att
det kommer nog behöva byggas ut det här.
han viftade, pekade & skrattade bullrigt. plirade på anna med ett léende.
anna plirade på mig under sin stråhatt och himlade med ögonen som kanske bara
hon kan, - lugnt, glatt och med blicken alldeles full av kärlek & klokhet.








de behöver nog inte mycket introduktion, - & definitivt ingen reklam.
jag vill bara visa de här fotografierna från holy smoke för att det de gör är så bra.
för att det är lördag och då har de öppet, för Er lyckliga nog att bo nära,
eller för Er på genomresa på ringlande småvägar mellan skog & skånska fält.
från elva, - men bara till sold out. lägg på ett kol för det kan betyda klockan tre
eller ännu tidigare. det är många som diggar deras finger lickin' meats. 
jag diggar både det och jagandet av drömmen, dedikationen.
och så människorna bakom. de är såna’ som känns. de k ä n n s. 







fin helg,

h





location : holy smokes bbq, sweden
© hannah lemholt photography



//



a bit of a locally swedish post this one.
from in between the fields & forests of the south in my native sweden,
where this place, holy smoke bbq, - that almost feels like a small piece of texas,
is thriving, among chili culture and boatbuilders. 
a lot of people are now enjoying their finger lickin' meats and should 
your road lead you to beautiful kullabygden where i grew up,
this first ever swedish barbecue shack, is the place to stop for lunch
in the summer sun. but get a lazy saturday move on, they’re open
from 11 am 'til sold out, which can very well mean before 3 in the afternoon.

they truly do, in their own words, - choose all their ingredients carefully,
resulting in a charming, odd group of suppliers from around the world.
short ribs and chucks come from arkansas in kansas.
always 100% black angus, never with GMO or antibiotics.
the waguy brisket comes from australia,
- a breed of waguy and black angus strolling around freely.
the pork comes from karlsfälts farm in the south of sweden, whose
hampshire hogs grow up in a fantastic stress-free environment.

i love not only the actual finger lickin' meats,
but the chase of a dream like this, the realization & the dedication.
and then the people behind it all, my printer of fine art prints gone smoker,
- & his beautiful anna, one of the most lovely people i know.

they’re part of the things i miss about home, 
- & a sure way i’d be spending some hours of my day today,
were i in those neck of the woods.

enjoy your weekend,
wherever the wind blows you,


x,


h

 



6.30.2015

JUNE | MEMORIES OF AN OLD FRIEND












vi lämnar lägenheten i den gamla vapenfabriken.
den med imponerande takhöjd men tveksamma omgivningar.
lämnar 'urban flowers' och asfalt. lämnar småfåglar som sjunger nästan maniskt;
höga på klorofyll i den glömda korridor av grönska som vårt stora sovrum angränsar till.
lämnar att ha levt i stort sett bara i den enorma sängen, som är som ett moln,
för att de andra rummen är mörka och aldrig riktigt blir hemma.

vi kommer till lägenheten i huset från slutet av 1800talet.
den med minst lika imponerande takhöjd och havet i samma kvarter.
vi har en staty, som jag funderar över om det kan vara jeanne d'arc, som står vakt,
om än med söndervittrat svärd, utanför det rum jag använder som studio.
fiskmåsarna dansar ständigt i luften och tycks berätta historier för varandra.
folk är alltid vid strandkanten och jag påminns om både bali och
hemma vid havet i sverige på en och samma gång.
det är en blandning som gör mig alldeles svag i knäna, varenda morgon,
när jag drar den tunna gardinen lite åt sidan och tittar på det turkosa vattnet.









här är fönstren sådär som på film, man drar upp dem med all sin kraft.
så stannar de där av sig själv och släpper in doft av atlanten & jasmin på sommarbris.
jag packar upp några lådor från sverige i taget. de flesta har lillasysters handstil
som skvallrar om innehållet och jag stryker över pappret och hennes
ritade stjärnor & noteringar. fina saker - packa upp!

jag berörs av varenda kartong. varsamt inslaget i silkespapper
finner jag små saker som rest med mig ända från indonesien, små lappar
med stora ord. sparade brev från vänner och bleknade fotografier av min familj.
dofter och detaljer. mängder av muggar, ännu fler minnen.
varenda liten sak betyder så mycket nu, på avstånd från älskade, 
- de små tingens gud.









ljuset väller in. nästan lika mjukt våldsamt som tacksamheten.
jag är given åter den där varsamheten om varje liten detalj.
har glömt hur man tog det där för givet.
det goda livet, som m säger, - Ni är så bra på det, you vikings.
lägger sådan känsla och kärlek i allt.

och jag älskar.
jag älskar takhöjden som inte ens får plats att fånga.
jag älskar alla pinalerna på nytt. parfymerna jag äntligen kan packa upp.
de olika förnimmelserna de lockar fram när jag drar in deras doft.
jag älskar att hitta vaser jag glömt att jag hade. en speciell tekopp jag saknat.
jag älskar tygerna jag valt i paris och de små trägubbarna jag valt på bali.
fast mest av allt älskar jag lapparna med ord jag trodde var borta.
hur mamma skrivit gamla glas domer - väldigt ömtåligt på en kartong.
och lillasysters stjärnor. miss bergmans vackra kort.
gamla och nya kärlekar.
och den röda tråden som nu tycks löpa genom allt,
varsamt inslaget i silkespapper. kärleken, i allt.









jag återser lilla musan och magiska miss madsen.
vi flyger till samma plats och fotograferar en höstkollektion.
jag bär med mig tillbaka deras skratt i väskan. deras närvaro och bilden
av oss alla invirade i filtar och med huvudena tätt över en liten
film på mobilen. vår värld i världen, som öppnas och stängs omkring oss,
är bara vår, vart vi än ses i världen. gamla och nya kärlekar.

ljuset väller in. nästan lika mjukt våldsamt som tacksamheten.
jag är given åter den där varsamheten om varje liten detalj.
har glömt hur man tog det där för givet.









hej då juni, hela Du var som återseendet av en gammal vän.

och jag älskar. allt jag har. 
men mest av allt med allt jag har.


h
image n°1 | portrait of lina from the fira a/w'14 shoot
image n°2-7 | stills from home 
image n°8 | work for fira s/s'16 | model : lina lindholm | mua & hair : jossi madsen
music | private lawns by angus & julia stone (+ full memories of an old friend album)
details | sara has painted the color splattered foliage for me
© hannah lemholt photography









//


we leave the flat in the old arms factory.
leave the impressive ceiling hight but dubious surroundings.
leave 'urban flowers' and asphalt. leave the small birds singing almost manically;
high on chlorophyll in the forgotten corridor of greenery that our large bedroom adjoins.
leave having lived almost exclusively in the huge white bed, which is like a cloud,
as the other rooms were dark and never really felt like home.

we come to the flat in the house from the late 19th century.
come to the, - at least as impressive ceiling hight and the sea next door. 
there’s an old statue, which i wonder whether it might be Joan of Arc,
standing guard with her weathered sword, outside the room i now use as a studio.
the seagulls are dancing constantly in the air and seem to be telling each other endless stories.
people are always hanging around the water-side and i am reminded of both bali
and of home by the sea in sweden, at the same time.
it's a mix that makes me weak in the knees, every single morning,
when i pull the thin curtains to the side and look at the turquoise water.





here the windows are like in the movies, you pull them up and open with all your might.
then they stay there by themselves and let in the scent of jasmine on an atlantic summer breeze.
i unpack boxes from sweden, slowly here and there. many have baby sister e's handwriting
on them, - telling of their content and i stroke the cardboard and her
drawn stars and notes. beautiful things - unpack!

i am touched by every box. carefully wrapped in tissue paper,
find little things that’s traveled with me all the way from indonesia.
small notes with big words. saved letters from friends
and faded photographs of my family. fragrances and finds.
many teacups and more memories.
every little detail matters so much now, away from the beloved ones,
- the god of small things.





the light spills in. almost as softly violent as the gratitude.
i am given anew that caring for every little detail.
have forgotten how to take that for granted.
the good life, as m says, - you’re so good at it, you vikings.
you put such feeling and love into everything.

and i love.
i love the ceiling height that can’t even be captured in full.
i love all the objects again. the perfumes i can finally unpack.
the different sensations they bring back as i breathe them in.
i love finding flower vases i forgot i had. a special teacup i had missed.
i love the fabrics i’ve chosen in paris and the small figurines i’ve chosen on bali.
though most of all i love the notes with words i thought were gone.
mama's thoughtful old glass domes - very fragile! scribbled on a box.
and baby sister e's stars. miss bergman's carefully chosen cards.
old and new loves. and the red thread now seemingly running through everything,
carefully wrapped in tissue paper. the love, in everything.




i am reunited with the little muse and the magic miss madsen.
we fly to the same location and shoot an autumn collection.
i carry their laughter back with me in my bag. their presence and an inner image
of the three of us, wrapped in blankets, tight-knit heads over a short film.
our world in the world, which opens and closes around us,
is only ours, wherever we meet up in the world. old and new loves.

the light spills in. almost as softly violent as the gratitude.
i am given anew that caring for every little detail.
have forgotten how to take that for granted.



goodbye june, all of your days were like
seeing a treasured old friend.

and i love. all that i have got.
but most of all, - with everything i’ve got.


h







6.09.2015

THE PRINT SHOP ISSUE








här snickras det på en egen liten print shop.
den har jag velat skapa så länge och nu finns det äntligen lite tid över i kanterna.
konstnärsmammans händer kommer att finnas där,
den sista sucken av sensommarens rosor, - fotografiet wheelbarrow också,
ihop med en del andra jag valt ut. lite kaktusar och lite svartvitt.
tanken är två olika storlekar av varje tryck,
så att det går att hitta något för både små och stora rum, 








så kom jag på att jag ville fråga Er vilket av mina fotografier
Ni allra helst skulle vilja se där i butiken?
det är alltid fint att få utifrån-perspektiv.
kanske har Ni sett ett fotografi här i bloggen, 
eller på instagram, eller kanske bland bilderna i 
min halv-portfolio borta på flickr'

och så tänkte jag att bland Er som berättar varför just 
det fotografiet, - bland Er väljer jag en som får
välja ett fine art print i present,
när butiken väl öppnar, senare i sommar.

så önska och tänk högt. vi snickrar på så länge.


kärlek,

h



p.s de fotografier jag gjort för LW
kommer att fortsätta säljas där
och inte ingå i min privata print shop

x













//



at this end my small fine art print shop is being constructed.
i've wanted to create one for so long and now
there's finally a bit of time left over for it in the corners.

my mama the painter's hands will be there,
a last sigh of the late summer roses, - the photograph wheelbarrow too,
together with some others i’ve selected.
some cacti and a little bit of black and white.
the thought is that there’ll be two sizes to choose from, of every print,
- so that there’s something for both bigger and smaller spaces.



then i came to think of wanting to ask you which of my photographs
you’d want to see as a print over in the store.
it's always beautiful to get outside perspective.
perhaps you’ve seen a photograph here in the blog,
or on my instagram, or perhaps among the photos of my
halfway-portfolio on flickr’.

i thought that out of you who puts it into words
which, - & why that photograph,
- amongst you i’ll pick one who gets
to choose a fine art print gift,
when the shop opens, later this summer.

so wish and think out loud.
we’ll hammer away in the meantime.


with love,

h



p.s the photographs i’ve shot for love warriors
will continue to be sold there
and will not be a part of my private print shop

x



5.19.2015

THE BIRDS







en av de första gångerna jag minns att jag kände att jag fotograferar
var en kall januarimorgon för sex år sedan. det kändes, då, som att det
bara blev. men när de där trevande fotografierna sedan bildade
en serie - 
foghorn blues - & sattes ihop med en anteckning i dagboken,
sa de ändå en del, mellan vingar & dimmig pastell,
om min ständiga dragning till fåglar. 

sedan blev det en första serie självporträtt med fåglar
och fjädrar - oiseau étrange - strange bird,
för sådär kan det ju kännas ibland, eller för mig i alla fall;
som att man är en främmande fågel.

flera år senare kom fotografiet sky circles till,
för love warriors. den vita duvan på vännen marie's rygg,
innan någon av oss visste att hon var på väg att bli sjuk.
nu är hon ute på andra sidan, efter cellgifter och en kamp jag inte
ens kan ana tyngden av, bara stumt beundra och vara enormt
tacksam över att hon vann.
nu står hon där, med svart korp mot sin krigarkropp. 








hon står inte ensam.
bredvid finns ugglan som ingöt respekt i oss alla
med sin blick som tycktes se rakt igenom oss, och kanske 
även långt bortom det, när vi fotograferade i skottland i höstas.
  history of the senses är den döpt till.









två ugglor till, flygande, hör också till, - & så är vi tillbaka till
de där dimmiga pastellerna och vingarna ur min historia.
och när jag tittar på dem nu, såhär, blir jag så berörd.
berörd över resan från då, i mig själv,
sedan den där vintermorgonen när det var mjukt dimmigt och jag
satt med uppdragna raggsocksfötter i ett övergivet lusthus,
med kameran ovant redo, varm choklad rykande bredvid på träbänken
och jazz i hörlurarna. berörd över de människor & varelser
jag får möta 
och arbeta med.
över att få ha förevigat det sant nakna; 
människors flykt, fall och frihet.
och över att fåglarna lånar allt det där sina vingar.










kärlek,


h





image n°1 | sky circles & raven's ladder shot and mounted
in the home of interior stylist marie olsson nylander

image n°2, 3, 4 & 5 | my fine art photos raven's ladder,
history of the sensesfeathers & free falling
for love warriors are being photographed and put
into the LW shop as we speak..
team | models : lina lindholm | marie olsson nylander
| mua & hair : jossi madsen 
© hannah lemholt photography for love warriors




//





one of the first times i remember feeling i’m photographing
was a cold january morning six years ago.
it felt, then, that it all happened just out of the blue,
but when those fumbly photographs then formed
a series - foghorn blues - and was put together with a note in the diary,
they still had something to say, between the wings and misty pastel,
about my constant attraction to birds.

later i created a first series of self-portraits with birds
and feathers - oiseau étrange - strange bird,
life may after all at times feel, - at least for me,
- as just that, a strange bird.

several years later, i created the photograph sky circles
for love warriors. the white dove on my friend marie's back,
before we knew she was about to be fall ill.
today she's come out on the other side, after chemotherapy and
a struggle i can’t even begin to imagine the weight of,
just speechlessly admire and be vastly grateful that she won.

now she stands there, again,
with a black raven against her warrior body.



she doesn’t stand alone now.
alongside is the owl that instilled respect in us all,
with his gaze that seemed to see right through us, and perhaps
even far beyond that, during that photo shoot in scotland last autumn.
history of the senses it’s named.



there’s two owls more, flying, - and so we are back to
those misty pastels and the wings of my past.
and when i look at them now, like this, i am so.. touched.
touched by the journey from back then, in myself, since that
winter morning when it was softly foggy and i sat,
with teal sock feet under me, in an abandoned gazebo,
with the camera verdantly ready, hot chocolate steaming on the
wooden bench and jazz in the headphones.
touched by the people & creatures i get to meet and work with.
to get to eternalize that which is truly naked;
people's flight, fall & freedom.

and by that the birds are borrowing all of that, - their wings.


x,

h











4.27.2015

FROM the FORGOTTEN FILES











det kom sig en gång, för Er som tror att så kan det gå till,
- att anden av en man stod framför en spåkvinna.
väldigt lång och lite sådär gammaldags stilig, beskrevs han.
med rena drag, stål-grått hår och silverskuggad käke stod han där,
bärande en skrivmaskin i stora, sträva händer, - och hade något att säga.

göm inte undan saker i lådor, hannah. där går de förlorade.

att det var farfar [fa'fa] var ordlöst självklart för oss alla.
vad han ville säga med det där var vi mindre säkra på.
två dagar senare bröt någon sig in i det stora förråd där jag,
sedan just bara två nätter tillbaka förvarade hela mitt hem mellan flyttar.
jag fann en dörr på glänt och en naken glödlampa lös upp rummet där
allt av vad som fanns kvar av vad jag ägde, låg utslängt över golven,
med den där någons jordiga skoavtryck spridda ovanpå.
all elektronik och annat med värde i pengar fanns kvar,
men varenda en av mina otaliga gamla hattaskar & skoboxar,
med varenda dagbok jag fyllt till bredden sedan jag lärde mig skriva,
alla noveller, texter & teckningar jag någonsin skapat
var borta.










så för några månader sedan kraschade båda mina externa hårddiskar.
på dem fanns varenda fotografi jag tagit, sedan den här resan började för några år sedan.
jag som om balanserade på slak lina under de där veckorna, mellan hopp & förtvivlan,
mellan oro att allt skulle vara borta och tilltro till att allt blir som det ska.

x antal tusenlappar och x antal hundra små böner senare var de räddade,
fotografierna, - om än spillandes vilt ur mappar med fel namn & konstiga datum.
det fick mig att tänka på den där mannen med silverskuggad käke,
bärandes en skrivmaskin & orden göm inte undan saker i lådor, hannah.
där går de förlorade.

så det här är för Dig, fa'fa. Du försvann alldeles för tidigt,
både från Ditt eget liv och ur mitt. 

jag skriver fortfarande, fa'fa, - och så fotograferar jag.
och skulle det försvinna ur lådor och mappar, då finns det här.
på internet. ett påfund efter Din tid, som jag är ganska säker hade drivit Dig
till vansinne, utanpå Din, ska vi kalla den, - alldeles säregna galenskap.
jag vet också nu, som vuxen, att Du dock med all säkerhet hade
varit en av skuggorna i min statistik av läsare. en ständig, silvrig skugga
som lämnade efter sig de klokaste av ord.

lova mig att alltid förbli såhär nyfiken, hannah.









och så kom det sig att jag tänkte att jag då och då skulle dela med mig här,
åtminstone en liten del av allt det där som spiller vilt ur mappar
med konstiga namn och fel datum. fotografier. mina texter. ögonblick. 
då finns de här. även om det inte blir fler inbrott, eller kraschade hårddiskar,
så ska de ju inte ligga gömda. först då går de förlorade på nå’ vis.



and if these pictures have anything important
to say to future generations, it's this;
i was here. i existed. i was young, i was happy
and someone cared enough about me in this world
to take my picture. *









med kärlek,


h




shoots | look book la Belle Heir for kyss johanna, for fira (various seasons),
interior piece with, - & at the home of stylist & shop owner jenny hjalmarson boldsen 
models | lina lindholm & christoffer erneholm
mua & hair | jossi madsen
wardrobe | image n°1 & 8 featuring golden disc headband by filucca lou,
vintage lace fleetwood bells by spell - all kyss johanna
image n°11 & 13 featuring pieces from the current fira collection s/s'15

words | excerpt from my the hidden circus writings
quote | * from the movie one hour photo
© hannah lemholt photography





//



it came about, for those who think it can happen that way,
that the spirit of a man stood in front of a fortune teller.
very tall and that old-fashioned kinda handsome, he was described.
with clear-cut features, steel-gray hair and silvery shadowed jaw, he stood there;
carrying a typewriter in his large, rough hands, - and had something to say.

don’t hide away things in boxes, hannah. they’ll be lost that way.

that it was my grandfather [fa'fa] was wordlessly obvious to us all.
what he wanted to say with that we were less sure of.
two days later someone broke into the big storeroom where i,
since only two nights prior kept my entire home between moving houses.
i found a door ajar and a naked light bulb lit up the room in which
all of what was left of what i owned, lied tossed over the floor,
with that someones muddy shoe prints scattered on top.
all electronics and other items of value in money remained untouched,
but every single one of my countless old hat, - & shoe boxes
containing every diary i’d filled to the brim since i learned to write,
every novel, every poem and every drawing i've ever created
was gone.




and so, a few months ago both of my external hard drives crashed.
on them was every photograph i’ve ever taken, since this journey began a few years ago.
i was kind of walking a tightrope during those weeks, between hope and despair;
between worrying that everything would be gone
and having reliance that everything would be as it should.

x amount of bills, - & small prayers later they were rescued, the photographs,
- albeit spilling wildly out of folders, labeled with the wrong names & strange dates.
that got me thinking about the man with the silvery shadowed jaw,
carrying a typewriter and the words ‘don’t hide away things in boxes, hannah.
they’ll be lost that way.‘




so this is for you, fa'fa. you disappeared far too early,
both from your own life and out of mine.

i still write, fa'fa, - and i do photography now.
and were it to disappear out of boxes and folders, then it is here.
on the internet. an invention after your time,
which i'm pretty sure would have driven you half insane on top of
your, shall we say, - already a tad weird self.
i also know, now as an adult, that you surely would have,
however annoyed, - been one of the shadows in my statistics of readers.
a constant, singular, silvery shadow, - leaving the wisest of words behind.


promise me to always remain this curious, hannah.






and so it came about that i thought i’ll occasionally share here,
at least a small part of all that stuff that spills wildly out of folders, 
labeled with the wrong names & strange dates.
my photographs. my words. moments.
and then they’ll be here.
even if there won’t be any more burglaries,
or hard drive crashes, they shouldn’t lay hidden somewhere.
only then are they ever really lost.


and if these pictures have anything important
to say to future generations, it's this;
i was here. i existed. i was young, i was happy
and someone cared enough about me in this world
to take my picture. *



h,

x







Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...